Your life will return after these messages.
I’m fucking done!
Inskickat och klart. Inte genomläst, men vad fan. Funkar det så funkar det, annars så har jag en bra anledning att dränka mina sorger i stora mängder alkohol, inte sant?
Bara därför bjuder jag på en rackarns mysig liten låt. Tristan Prettyman. Cool chick.
Jag är en intelligent person! Faktiskt. Jag borde inte ha några problem med det här, speciellt inte nu när jag faktiskt har läst hela jävla bokhelvetet!
En halv sida text har jag kommit upp med. En halv sida!
Visserligen en halv sida som är fan så mycket bättre än det jag skrev på originaltentan (för nu har jag ju läst litteraturen - tänk att det kan inverka så mycket), men samtidigt så vete fan om min kära kursledare tycker att det duger. Hon är lite skum på det sättet. Inte tänka så mycket själv utan helst upprepa vad som står i böckerna. Det är vad hon själv gör på föreläsningarna nämligen.
Samtidigt så är det här roligt. Kanske inte den lite lätt frustrerande känslan när man tänker snabbare än vad fingrarna hinner skriva, eller ångesten när man inte fattar själv vad det är man vill få fram, men det här. Att sitta med datorn uppslagen, ett worddokument uppe, kurslitteratur och anteckningsblock bredvid sig och så kaffekoppen.
Jag var lite orolig för att jag skulel tycka det var jobbigt att plugga, och jag kan väl säga som så att jag mer än gärna hade velat vara klar och haft mitt examensbevis utplockat, men vad fan. Det här är roligt!
Den första september drar terminen igång igen och jag vet redan nu att det kommer att bli den tuffaste terminen hittills. Vi snackar Vetenskapsteori, nämligen. Om det finns någon som kan komma fram med ett större sömnpiller (statistik räknas inte) än vetenskapsteori - feel free. Kom igen bara.
I dare you!
Om det kommer ett blogginlägg till idag innan jag har skickat in kompletteringen - skjut mig.
Det är så typiskt mig att skjuta upp saker och ting. Nu har jag precis tagit en paus från kompletteringen av en tenta som jag skrev i våras och som ska mailas in till kursledaren senast i dag. Jag har haft hela sommaren på mig att göra det här, men inte då. Det verkar som att det är en dum sak att faktiskt vara ute i god tid.
Nu hade jag i och för sig tänkt göra det i går, men i går var det söndag och allt går per automatik åt helvete på söndagar. Jag hade planer för gårdagen, men eftersom jag somnade strax före 21.00 så gick ju dom till intet.
Nyss ringde mams och frågade om jag inte skulle komma ner och fika med henne och samtidigt springa in (no pun intended) på Gå -och Löpkliniken för att höra vad dom tror om mitt sätt att gå på. Men nej då. Jag ska sitta här och förklara hur Bronfennbrenners ekologiska modell är uppbyggd och hur stackars Tobbe 8 år kan införlivas i den modellen. Jag vet, inte alls särskilt upphetsande. Dessutom är kursboken som hör till frågan så oerhört jävla skittrist att jag börjar flaxa med ögonen efter ett par rader.
Jag behöver kaffe…
Man skulle kunna tro att rubriken anspelar på dagens ungdomar (som inte skiljer sig nämnvärt från när jag var ungdom, mest för att det var nyss), men inte då.
Fearless fourteen är nämligen janet Evanovich’s fjortonde bok i stephanie Plum-serien. En bok som jag sett fram emot att läsa sedan jag läste Lean Mean Thirteen (ser ni mönstret?) och som ganska nyligen släppts på engelska.
Nu har jag haft boken i min ägo i säkert två veckor, och jag har bara läst drygt 20 sidor. Jag vill nämligen inte att den ska ta slut. Nu är det ju minst ett år kvar till den femtonde boken kommer ut, om det ens blir någon femtonde bok och orka vänta så länge?
Japp, dagens i-landsproblem. Men jag vill samtidigt uppmana alla som gillar roliga, spännande och välskrivna chick-litböcker att stifta bekantskap med fröken Evanovich. Läs, läs, läs.
Nu är jag sugen på glass.
Evil. Pure evil.
I kväll ska jag få mitt lystmäte när det gäller bäbisar tillfredsställt. L och A är hemma från BB och i kväll kommer mamma, pappa, jag och förmodligen lillebror att invadera deras hem, brottas över vem som ska få hålla det lilla undeverket och så ska vi bestämma namn på henne också. En sådan viktig sak som att komma fram till vilket namn ett litet barn ska ha är alldeles för stort för att överlåta på barnets föräldrar, inte sant?
Jag tänker “Anna”.
Det är bara ett förslag men jag ska lobba som fan.
Jag har även planer på att övertala mina tre vänner som ska ha barn inom kort att fundera över om inte Anna vore ett ypperligt namn. Dom bor så pass nära att jag kan gå över och ringa på dörren mitt i natten tills dom har bestämt sig annars. Allt för att hjälpa till.
okej, jag ska jobba i morgon. men vi snackar gourmetmat (Erika), fine wine (systembolaget), trevligt sällskap (all of us) och musik (once again - Erika) så jag vet inte hur det här kommer att sluta. det spleas nyskrivna låtar och jag sitter bara här och försöker övertala Erika att lägga ut låtarna på nätet, för dom är faktiskt, allvarligt talat så djävulskt bra. på allvar.
vinet kommer strax att börja flöda, singstar kommer att plockas fram och vi kommer alla att gå in i partymode, därför har jag redan nu spelat in när flickorna sitter och spelar gitarr och sjunger. om Erika inte själv lägger ut sig så kommer jag att göra det.
Om en liten stund ringer Erika och säger att hon och N är här för att hämta mig. Vi ska åka över till deras nya hem på Frösön, inmundiga mat och dryck och ha det allmänt trevligt. Precis vad jag behöver en sådan här gråmulen dag.
Men nej, det kommer inte att komma några fylleinlägg på bloggen. Här ska jobbas hela lördagen, så det gäller att hålla sig i skinnet. Känner du igen det, Agneta? 
